Tvingad att vara otrogen...
Ja men inte mot min älskade make, nej men mot min frissa/väninna.
Hon har tagit en väl förtjänad semester. Eftersom jag har varit sängliggande har jag inte hängt med i svängarna. Är oinformerad om vad som händer i yttervärlden. Illamåendet har gjort att jag har levt som i en bubbla. Gör små försök att komma tillbaka till vanliga vardagen, är så trött på att må dåligt.
Igår gick jag på min massage, gud så skönt för min rygg. Och själ! Monica lika glad och positiv som vanligt, en dos av henne gör alltid gott.
Idag blir det alltså hårets tur. Kort hår måste klippas ofta har jag upptäckt. Nu har det gått 5 veckor sedan sist, och det börjar att likna en champinjon. Det kan se tufft ut men kammas det lite åt fel håll ser det genast kärringaktigt ut. Vägrar att se ut som en, försöker heller inte att se ut som en 17-åring.
Tror även att det kan vara bra att byta frissa lite då och då, men V är väninna och då är det inte lika enkelt. Är nervös för vad Eva kommer att hitta på. Klippt mej hos henne innan V flyttade in i mitt hus och vänskap uppstod för ca 5 år sedan tror jag. Eva kom fortfarande ihåg vad jag heter, mer än vad jag kan säga. Har grubblat sedan i onsdags på vad hon heter och tror att det är Eva.
Har räknat ut att jag måste klippa denna vecka därför att om jag väntar stämmer inte antalet veckor tills nästa. Precis innan vi ska på semester. Detta år blir det till Fuerteventura. Vi var på vippen att boka till Mexico! Men maken tvekade, flygtimmarna är många. Därför bidde det en utav Kanarieöarna, som är full av stränder. 11 dagar har vi bokat, 6- 16 juli. Hotellet Melia Gorriones ligger PÅ stranden.
Så här ser en utav poolerna ut enligt katalogen.
Dags att rusa till frissan.
ADIOS!
Ikväll gäller det...INTE! hahahahahaha
Real Madrid såg till att vi har vunnit ligan!! Lördag 16 MAJ 2009.
MEN man kan verkligen inte säga att vi vinner den tack vare att de förlorade IGEN, igårkväll mot Villareal.
FC BARCELONA har spelat världens bästa fotboll nästan hela säsongen, bara förlorat 3, oavgjorda 5 och vunnit 27!
GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!!
Nu ser vi fram emot den 27 Maj i Rom.
ADIOS!
Se ut som en gris...
Göra tal för mitt namn..
Lilla fru Gris kallas jag av min gode vän J sedan han fick reda på att jag skulle gifta mej med maken.
Nu är det ju inte så att maken är ett svin eller så, inte ens lite grisig. Har bara haft oturen eller turen att födas med ett lite "starkt" efternamn som enligt svensk-spansk ordbok betyder svin, smutsgris, grisig, smutsig, svinaktig, gemen.
I skolan var det inte enkelt för maken, barnen försökte retas men det tog snabbt slut. Maken är en ledartyp, god kamrat och nobel. Blev snabbt respekterad. Vilket följer honom i livet.
Jag reagerade så klart när han presenterade sej, tyckte att det var jätte roligt.
Tvekade inte en enda sekund när vi gift oss att ta det som mellannamn. Jätte bra att heta, ingen glömmer en nånsin. Restauranger, resebyråer, posten alla ställen där man uppger det. Och mej lite extra, utländska och blond.
Igår såg jag inte bara ut som en gris jag kände mej även som en. Har nu gjort det i en vecka. Medicinen som jag tog i 4 dagar har fullkomligt nockat mej. Illamående och värk i magen som inte går över. Besökte husläkaren som skickar mej till sjukhuset, misstänker att levern har blivit påverkad. På akuten tas prover och röntgen, läkarna beslutar sedan att göra ultralljud.
Allt ser bra ut men man hittar nåt fel på blodet som inte har med detta att göra men som måste följas upp. Vi åker hem på kvällen med mer mediciner och med beskedet att det kan ta upp till en vecka för att medicinen ska försvinna helt ur kroppen.
Uppsvälld och knallröd i ansiktet
Det blir att ligga i sängen och försöka ha TÅLAMOD.
ADIOS.
Slut på eländet...
Har läst på nätet om andra som tar den och alla har nån negativ erfarenhet innan kroppen börjar vänja sej. Min blir bara sämre och sämre varje dag. En efter en kommer biverkningarna. Illamående, yrsel, balanssvårigheter, huvudvärk, muskelsvaghet, urinpådrivande och lederna knakar när jag rör på mej. Kramperna/sendragen i fötterna ökar istället för minskar.
Försökte gå ut för att få luft, men klarar inte. Ligger hela dagarna i sängen och orkar knappt släpa mej till badrummet, och dit måste jag varje timme. . evigt kissande.
Ringer doktor C som säger att jag genast ska slut med den. Och inte börja med den andra som doktorn i tisdags skrev ut om denna inte funkade. Vi kommer överens att ses på måndag.
Nu väntar jag bara på att den går ur kroppen snabbt.
Är förbaskat trött på hela eländet.
ADIOS!
Fylla utan sprit...
Nä fy, jag har nu tagit den nya medicinen 2 kvällar.
Ringer och pratar med sekreteraren till Dr. C, vet nämligen inte om jag ska ta tabletten på morgonen eller kvällen. Eftersom jag blev sjuk när jag försökte i mars kommer vi överens om kvällen, kanske jag sover när effekten börjar.
Snacka om effekt, den kommer snabbt. Som att gå på ett moln med tryck i huvudet. Vaknar på natten med kraftigt illamående. Magen knorrar fast jag äter. Är så pass yr att maken hjälper mej efter att ha försökt gå rakt och istället ramlar åt höger.
Upptäcker att jag ser lite dubbelt nu.
Gäller att ta det lugnt!
ADIOS!
ÄNGLAVAKT...
Ibland finns det nån där uppe som hjälper till när man som mest behöver. TACK!
Snacka om nerver igår kväll.
Efter 93 minutersa match får dem äntligen in den där lilla runda saken i mål. Maken förvandlas på en tiondels sekund till en neandertalsmänniska som har smitit från nåt mentalsjukhus. Jag skriker till, men sitter kvar i soffan. Maken har flugit upp och står 10 cm ifrån Tv och skriker "toma,toma,toma,toma,toma,toma,toma!!!!" vilket man kan översätta lite snällt till "här får ni".
När han blir närvarande igen ger han mej en stor puss på munnen och ser ut som världens lyckligaste. Jag sitter lätt chockad, Barças vinst men mest över makens reaktion. Har aldrig sett maken så. Snacka om att bli knäpp.
Att fotboll kan förvandla män har jag sett men att ett mål kan förvandla även min det hade jag aldrig trott. Min som har en plats på Camp Nou stadiumet går inte eftersom inte jag har, utan låter sin mamma eller sonen gå istället.
Matchen i sej kan man ju tycka vad man vill om, men tack Iniesta, Messi, Eto'o och Alvez.
FC Barcelona på väg till Rom, 27:e maj gäller det!
ADIOS!
Tung dag...
Igår hade jag besök hos neurologen. Min var inte där så det blev en som jag aldrig träffat. Men som var påläst så jag slapp tjata om allt, vilket gör mej så trött. Även 2 läkarkandidater bad att få sitta med.
Har tidigaresatt mitt besök som var planerat till i juni då värken har ökat och jag får såna kramper eller kanske rättare sagt sendrag i fötterna. Gör så ont. Stortån hamnar bakom de övriga tårna och måste bändas loss.
Doktorn börjar med att säga att han har läst resultaten från den sista undersökningen och biopsin, frågar om jag inte har träffat Dr C och fått resultaten. Svarar nej och han säger att jag får dem av honom men att jag bör ringa och påminna Dr. C.
Sendragen verkar inte förvåna eller bry utan nåt man får med min sjukdom och värken vet de bara ökar. Säger att med så sjukt nervsystem och stora skador förvånar det inte utan är väntat. Nerverna dör hela tiden och det ger mer värk.
Biopsin var negativ. Jag som nästan har hoppats att jag har Amyloidosis (skellefteåsjukan). Mycket svår sjukdom där levertransplantation är lösningen. Då slutar nervsystemet att degenerera. Jag tillhör tydligen en utav de 50-80% som aldrig får ett svar på varför nerverna dör.
Doktorn vill att jag ska öka dosen på en utav de mediciner jag redan tar. Den är giftig, dödar blodkroppar men jag ligger bra på analyserna. Även att jag ska försöka igen med medicinen som jag inte tålde. Den som slutade med ambulansfärd till sjukan (inlägg 15/3) , men börja med halva dosen för att se om det går bättre.
Att mitt nervsystem är så svårt sjukt har jag anat men nu när doktorn säger det och förklarar så blir jag jätte ledsen. Han förklarar helt utan krusiduller och jag förstår att jag kanske måste inse vad jag har vetat men i vissmån förnekat. Jag är mest rädd för värken men dem för funktionen av organen. När det yttre nervsystemet brunnit ner då ger det sej på nerverna till de vitala organen och då är det slut.
Gick därifrån med gråten i halsen. Läste vad jag fått med mej men förstod inte mycket. Ringer maken när jag kommer hem gråtandes, han förbannar sej för han brukar alltid följa med. Jag tyckte inte att det var nödvändigt denna gång. Men det hade nog varit skönt ändå.
Vi pratade även med barnen och informerade om läget och förklarade att vad jag trodde går över inte blir så. Nu har jag kommit till ett sämre tillstånd och att de måste hjälpa till lite extra. Och att imorgon är jag gladare igen.
Idag är jag gladare, ska ringa och be om tid till Dr. C.
Life goes on!
ADIOS!
Força Barça...
FC Barcelona spöar fullkomligt skiten ur Real Madrid, hahahahahaha.
Grattis Grabbar!
Efter att i en vecka hört och läst alla sportjournalisters prognoser där alla säger att Barça är slut, känns segern extra skön. "Sporten" i alla kanaler har gett Madrid segern, suttit och jämfört, Higuain-Messi, Sergi Ramos-Pujol etc, alltid Madrid bättre. Som Barcelonafan är det irriterande att det alltid bara verkar finnas ett lag här i Spanien.
Igårkväll fick de alla svar på tal och hålla truten. Även 2 försvarsspelare Pujol och Piqué gör mål!
Efter matchen de enda som ger beröm åt oss är Madridfansen som säger att Barcelona är överlägsna.
Oavsett vilket lag man håller på, fotbollsälskare kan bara hålla med om att FC Barcelona spelar världens bästa fotboll för tillfället.
På onsdag gäller det.
Segern igår hjälper nog att spelarna är positiva och motiverade. Fortsätt att spela som hitintills.
Visca Barça!
ADIOS!
Solen kommer fram...
Igårkväll öste regnet ner och så har det fortsatt hela morgonen. Nu först bryter solen fram. Så verkar det också med dottern, hon ska i eftermiddag träffa en killkompis till en utav tjejerna i skolan. Ikväll är hon bjuden att fira en väninnas födelsedag, väninnan har fått 200€ av sin chef att fira sin födelsedag med. Sån chef är inte tokigt att ha. Dottern verkar gladare, vilket är en glädje att se.
Födelsedagskalas är vi också bjudna på maken och jag. Väninnan V fyllde år i tisdags och vill fira den imorgonkväll. Skulle vara roligt om vi kan gå men mitt ryggskott går inte över. Av erfarenhet vet jag att det är inga lugna stillsamma tillställningar när V firas. Vi shakear loss ordentligt, vilket min rygg absolut inte pallar. (se inlägg från den 13:e maj förra året så fattar ni vad jag menar).
År skulle även min döda syster ha fyllt samma dag, och inte mindre än 50. Sände i tankarna en stor grattiskram till henne.
Oj! ser att det är dax att börja med lunchen, idag bjuds familjen på helstekt flamberad oxfilé med pepparcognacssås. Typisk 70-tals rätt, men gott gott.
ADIOS!
