Se ut som en gris...
Göra tal för mitt namn..
Lilla fru Gris kallas jag av min gode vän J sedan han fick reda på att jag skulle gifta mej med maken.
Nu är det ju inte så att maken är ett svin eller så, inte ens lite grisig. Har bara haft oturen eller turen att födas med ett lite "starkt" efternamn som enligt svensk-spansk ordbok betyder svin, smutsgris, grisig, smutsig, svinaktig, gemen.
I skolan var det inte enkelt för maken, barnen försökte retas men det tog snabbt slut. Maken är en ledartyp, god kamrat och nobel. Blev snabbt respekterad. Vilket följer honom i livet.
Jag reagerade så klart när han presenterade sej, tyckte att det var jätte roligt.
Tvekade inte en enda sekund när vi gift oss att ta det som mellannamn. Jätte bra att heta, ingen glömmer en nånsin. Restauranger, resebyråer, posten alla ställen där man uppger det. Och mej lite extra, utländska och blond.
Igår såg jag inte bara ut som en gris jag kände mej även som en. Har nu gjort det i en vecka. Medicinen som jag tog i 4 dagar har fullkomligt nockat mej. Illamående och värk i magen som inte går över. Besökte husläkaren som skickar mej till sjukhuset, misstänker att levern har blivit påverkad. På akuten tas prover och röntgen, läkarna beslutar sedan att göra ultralljud.
Allt ser bra ut men man hittar nåt fel på blodet som inte har med detta att göra men som måste följas upp. Vi åker hem på kvällen med mer mediciner och med beskedet att det kan ta upp till en vecka för att medicinen ska försvinna helt ur kroppen.
Uppsvälld och knallröd i ansiktet
Det blir att ligga i sängen och försöka ha TÅLAMOD.
ADIOS.
