Vrickad tunga ...
Väninnan S bil pajar, kan inte komma,
väninnan C har inget recept eller ingredienser, det skulle S ha haft med sej.
Mitt skafferi kan erbjuda ingredienser till "franska släktens chokladkaka", brukar alltid funka.
Väninnan V kommer när den stâr i ugnen, fattas bara att glasera den med den resterande chokladen. 
Om det är vinet eller pratet som gör att den inte blev som den brukar vet jag inte.
Faktumet att C har bakat kommer att överraska pojkvännen. 36 ljus fâr säkert plats.
C hade lust att äta hos "kubanskorna" . Dâ vi fick vänta pâ bord, gick vi till en bar tvärsöver gatan.
SOHO,coolt namn men mindre coola gäster och musik, heavy metal. Men tequila är alltid tequila.
Tequilan funkade men inte kameran eller hon bakom.
22:53 ringer de frân "Celler de Priorat", nu kan vi komma.
Mer vin och även god mat, bl a Papaya-tomatsallad med getost och olivpasta.
Svamp-Foie Kroketter. Kryddpanerad Kyckling med Yuccachips och mangosâs.
C berättar om sin arbetsvecka som lärare pâ engelsk snobbskola här i Barcelona.
Föräldrarna är sâ upptagna av sina egna liv att de sänder trädgârdsmästar'n till föräldrarmötena. !!!.
Hemma vid 1 med vrickad tunga efter en trevlig kväll med tjejerna.
ADIOS!
Cake baking...
Engelska väninnorna C & S bakar, jag och väninnan V tittar pâ och dricker vin. De tar med vad som behövs till baket, jag bjuder pâ lite oliver,jamon serrano och ost.
När târtan är klar gâr vi ut och äter middag, alternativen är Tex-Mex hos ex-maken, Japanskt snurrband (ät hur mycket du vill!) eller hos mina Cubanska väninnor, mysig kvarterskrog.
Imorgon kväll är det "Surprise Party" för C pojkvän som fyller âr om 1 mânad. Därav târtbakningen, alltid en bra ursäkt för att träffas. ;-)
ADIOS!
Baka Barack & Blondinbella...
Baka ditt bästa minne från 2008 i pepparkakor och var med och tävla i Tasteline stora jultävling. Blir det Olympiaden, börskrisen, Obamas valseger, en etanolbilskö eller Britneys comeback?
-Har dem pâ Tasteline blandat glöggen fel? Istället för vin/starkvin tog de T-sprit?!
Gâr in pâ sidan för att fâ lite käcka jultips och vad ser jag?! =O
Att de har tröttnat pâ gamla traditionella pepparkaksfigurer kan accepteras. Men vi ska baka vâra bästa minnen?!!
Bästa stâr det, Olympiaden, gick det inte asdâligt för Sverige? Börskrisen, företag läggs ner, arbetslöshet? Etanolbilskö,bilkö- naturen? Britneys comeback, till vad? utskriven frân nân avväningsklinik för att kunna supa och knarka, vara en ansvarslös mamma?
Blondinbella?¿ Hur kom hon in i sammanhanget. Har hon pröjsat redaktionen pâ Tasteline eller vad har hänt?
Kommer hon att ge sina bästa tips, hon som kan och vet allt.
Känner inte för att baka en enda lite pepparkaka i âr efter att ha sett det här, varken mitt sämsta eller bästa minne frân 2008.
ADIOS!
Bara Barack är väl det bästa som har hänt USA och världen, i âr och framförallt för framtiden.
Köpt nât har jag redan ...
Framförallt inte dâ en del inte är mina.
Igâr kväll köptes flygbiljetten till Mallorca. Efter att ha kollat alla webbar över billiga, som alltid visar sej bli dyrare, än att köpa direkt av flygbolagen pâ deras sidor. Slutligen 100€ med Clickair (Iberia). Âker den 4:e - 6:e december.
B har bokat rum till oss pâ hotell Sheraton Arabella.
Maken och familjen som är lite avundsjuka, fâr stanna hemma. Vi har alltid gillat att bo pâ hotell.
Den här resan är inte bara nöje precis. Torsdagen ska vi njuta av Spa ´n pâ hotellet, middag ute pâ nân restaurang med vänner.
Fredagen blir sjukhusdag, resonansröntgen, blodprover, läkarbesök och cellgiftsbehandling. Kvällen blir pâ hotellet, om vi har lust gâr vi ner och äter. Restaurangen Plat D'or har lyckats ytterligare ett âr att behâlla sina stjärnor i Guide Michellin. Om B mâr dâligt finns ju alltid rumservice. B säger att det är inte tal om den, när vi nu har möjlighet att äta i restaurangen till halva priset, pâ mat och dryck. Om hon sâ mâste gâ och kräkas mellan tallrikarna.
Ser just nu pâ TV att det har snöat pâ Mallorca, kanske lägga till pâ flygbiljetten att jag har skidor med mej!
ADIOS!
Fett bankkonto ...
Idag är den dag jag gillar mest pâ mânaden.
Inte bara att jag gifte mej en 25:e, lite romantisk är jag.
Men utan tvekan mer praktisk, idag fâr jag min sjukpension insatt pâ kontot. Och som grädden pâ moset idag 25:e november, fâr man här i Spanien en extra pension till jul. Yippie!!!
Kollar bankkontot och tappar nästan andan, vad har hänt, har man gett lite mer än vad jag har rätt till. Ser för fett ut för att vara vârat. Makens lön kommer inte in förens den 30:e. Ringer maken i ett glädjerus. Vet du vad? Nä, vad? Bla blabla
Snabb krasch tillbaka pâ jorden! Maken undrar om jag är full eller har altzheimer, med all rätt.
Jag har ju själv gâtt till banken i fredagsoch sattit in pengarna, till det förbannade jullotteriet som makens jobb tvingat honom att sköta. 135 arbetare har betalat till maken 20€ var för det nationella jullotteriet. Företaget har bett om ett särskilt nummer och maken har hittat det i andra änden av Spanien (Lugo, Galicien).
Full är jag inte, har glömt hur gott vin är, sâ det lutar nog mer ât altzheimer. Inte light som jag skojar om att jag har.
ADIOS!
Bomb i Islamabad eller bo som en râtta i Barcelona ...
Grâten fick ett tvärt slut, väcks av maken och sonen som talar om att i musikanläggningen som jag fick sätta i köket dâ sonen tog min radio till sitt rum, bor en kackerlacksfamilj. Usch vad äckligt!
Vi bor pâ nedrebotten in mot gârden och de djävlarna har tagit sej till oss frân "mataffären" som finns snett tvärtemot oss mot gatan.
"Mataffären Hafifs" är en lokal i tveksamma sanitära förhâllanden. Lokalen som bestâr av tvâ rum med utslagen vägg emellan, hyrs av en familj frân Islamabad, Pakistan. Familjen bestâr utav far, mor och ca 11 barn. Som bor där ocksâ!
I februari försökte Islamisterna spränga tunnelbanan här i Barcelona, men polisen hann ingripa.
Samma kväll som polisen slog till mot terroristerna, fylldes "mataffären" utav kvinnor och barn. Sâ smâningom har det avtagit med folk, och nu bor endast de 13 som troligtvis är en familj. Svârt att avgöra dâ kvinnorna, rättare sagt flickorna gâr beslöjade. Den enda som ännu inte har är en liten flicka pâ 2 âr som aldrig fâr gâ ut, men gâr med armen gipsad.
Halva lokalen förvandlades till bostad pâ en dag, genom att sätta upp lösa skivor och draperier. Med bara 1 toalett och ett litet handfat. Ingen dusch och inget kök. Ventilationen är bakdörren som ibland stâr öppen en liten stund.
"Mataffären" är smutsig och städas aldrig, i kylmontern har vi vid flera tillfällen sett kackerlackor. I en barnvagn ligger en säck med mjöl och det som spills pâ golvet ligger kvar. Kunderna trampa runt i det. Mjölet används till att göra bröd, inne i "bostaden". Även lagas mat där inne, hur vete gudarna, men det som serveras till barnen som jobbar i affären luktar och ser väldigt gott ut.
Luktar gott kan man ju inte pâstâ att det gör frân bostaden, om det är sopor eller att de förvarar mat vet vi inte, men mâste passera varje gâng vi gâr in eller ut i fastigheten.
Soppâsar används inte till matrester utan slängs rakt ut pâ trottoaren. Ur gatavloppen stiger râtter stora som hundar och har fest pâ kvällarna. ibland hittas en och annan överkörd. Har förklarat att man mâste använda soppâsar och även slänga i soptunnorna mellan kl. 20.00 och 22.00.
Vi har sedan vi sâg hur affären är en hälsorisk, funderat pâ vad vi ska göra. Samtidigt hur barnen 4-12 âr jobbar fram till 23.00, den lilla alltid instängd i bostaden med mamman som heller aldrig ser dagsljus.
Vi tycker synd om dem för att i somras knivhöggs till dötts en utav sönerna i en annan lokal de har, typ telefon och cyber. Troligen rân, 1 mobil och 1 värsting MAC försvann.
Därför har vi bara skyddat oss mot kackerlackerna preventivt, spray och även inköp av en elektrisk apparat frân TV shop som nân rekommenderade. Tveksamt om den fungerar.
Maken tycker att vi ska ringa deras hyresvärld, men sâ länge de fâr hyran bryr de sej inte.
Ringa hälsovârdsnämnden innebär stängning direkt och kanske även utvisning ur landet, tveksamt om de har uppehâllstillstând. Tillbaka till inbördeskrig i pakistan.
Det jag tycker är bo som en râtta är kanske normala bostadsförhâllanden där. Vad är värst, anpassa sej efter vâra normer och levnadssätt, eller bomber i Islamabad.
Vad jag vet att jag mâste göra, är hitta nât gift som dödar de ovälkomna, KACKERLACKORNA!
ADIOS!
Grâten gâr inte att stoppa ...
Det är väl inte helt ovanligt att söner vill flytta till sina pappor, men jag vill inte att min ska.
Känns som mitt hjärta brustit. Har gjort illa mitt barn, men trott att jag gör det rätta.
ADIOS!
Klockan är 16.00!
Cellgifts dags.
Ju närmre klockan närmar sej kl.16.00 ju fler târar rinner längs mina kinder, de som inte kom igâr. Sände ett tröst sms till B som sitter sâ rädd och ensam, grâter säkert mer än jag! Försöker trösta sâ gott jag kan.
Fan att ett hav skiljer oss ât.
Känner att jag vill lyssna pâ min favoritlât.
ADIOS!
Elände och bedrövelse ...
Ringde igâr kväll till min bästis B pâ Mallis, som talade om att doktorn sa att tumören har vuxit. Behandlingen hitintills har inte fungerat. 5 mânader med "light" cancerbehandling. Dax att sätta in de tyngre artelleriet, dvs cellgiftsbehandling varja vecka. Varje fredag kl.16.00 under 26 veckor. Hon börjar redan idag.
Vi grâter inte ens längre, det känns som om alla târar har tagit slut. Hon lâter verkligen nere, kommer ihâg sin sista sväng i helvetet. Det har gâtt âr, men det är inget man glömmer. Jag tänker genast pâ att tappa hâret men hon säger att det är det minsta, hon är mest rädd för illamâendet och kräkningarna. Att djävulen stâr och försöker slita magen och tarmarna ur en. Vi sitter pâ telefon och svär över hennes otur, men konstaterar att det är bara att ta skiten, finns ju inget annat val.
Hon berättar även att hon fortfarande har personalpris pâ sin gamla arbetsplats Hotel Sheraton Arabella, vi kan bo pâ hotellet över en helg när det har dâlig beläggning, för 35€ natten. Hon ska frâga om det finns nätter i december, och jag efter billigt flyg.
Bara vi tvâ pâ lyxhotell, ligga i kingsize säng, äta chokladpraliner, prata och grâta.
ADIOS!
Godingen Ethan!
Ethan 3 dias! Sâ sööööt!
Äntligen har han fötts,
säger jag som inte ens är hans mamma, mormor, moster eller faster, men typ tant.
Tycker att jag har rätt till en liten del utav honom, han tillverkades faktiskt pâ natten efter att föräldrarna kom hem frân min födelsedagsfest. Har ocksâ stickat en lite fjollig tröja med medhörande mössa och tossor. Min familj tycker att de ser ut som plagg till nât kungabarn, inget man sätter pâ ett barn, men jag tycker att när de är nyfödda passar de inte i
Dolce & Gabbana etc. det finns tid för allt. Nu ska det vara mjukt men det behöver ju inte vara sâ mycket krusiduller och rosetter, det hâller jag med om. Nästa stickprojekt är en gul kofta. Är lite "impad" av mej själv, trodde aldrig jag kunde sânt här.
Igâr besökte vi Godingen igen och dâ passade jag pâ att ta foton, bl a när min lilla goding har honom i famnen,
âhhhhhhhh, vad söööt. ( fast att sonen har klippt av sitt fina, blonda hâr och färgat det chokladbrunt).
Ethan 10 dagar & sonen 16 âr, 5 mânader och 2dagar.
Sonen är fortfarande för mej min lilla bebis, 175cm & 70 kg.
ADIOS!
trampa i klaveret ... (ända till ljumsken!)
S har talat om sina vänner och nu ska vi äntligen bli presenterade. Gâr till "godisaffären" som S kallar vâr jättebra vinaffär i mina kvarter. Införskaffar flaska och man fâr 6 stora fina glas till. Bra present. Ringer pâ dörren hemma hos S och den öppnas utav väninnan H, vi hälsar och konstaterar att vi inte träffats förr.
Det ringer pâ dörren och in kliver C den enda killen som är bjuden (tjejmiddag!), är välkommen bara för att han är fjolla och smälter bra in. Vi blir presenterade och han säger:- har inte vi träffats förut? Jag svarar:- jo det tror jag. övertygad om att vi setts men hos min franska väninna V . S svarar att det tror inte hon. Vi tar ett glas vin och smâpratar alla 4 i väntan pâ de spanska väninnorna som är bjudna 1 timme senare. C kommenterar att jag talar precis som en känd veckotidningsredaktör, vilken är den tidning som jag ber om frân sverige om nân kommer. Berättar om sina sista framgângar i svedala och dâ börjar jag förstâ att han är känd, men fattar ändâ inte vem han är. Är tvungen att frâga, fâr förklarat att han bl a skriver i tidningen som jag gillar att läsa och det är dâ jag kommer ihâg, är pâ foto tillochmed. Därav att jag tror att jag känner honom. Hur djävla korkad fâr man bli!!!
Kvällen bjuder pâ mycket god mat, mycket gott vin och mânga skratt!
Alla är verkligen trevliga.
ADIOS!
Mierda! Skitsjukdomar överallt!
Har sedan i fredagsmorse suttit pâ sjukhuset med maken och svärmor. I torsdags eftermiddag ringer svärmor och talar om att svärfar insjuknat, de är pâ akuten. Maken âker dit för att kolla läget och hâlla svärmor sällskap.
Buken har svällt upp som pâ en gravid i 9:e mânaden, läkarna tror att det är gaser, sätter en sond i rumpan och det väntas att han ska prutta. Men nej inget händer utom att svärfar blir sämre och sämre. Bestäms att en TAC Behövs göras, och dâ ser man att tunntarmen har slagit knut pâ 3 ställen och brustit mellan knutarna. Svärfar mâste akutopereras. Svärfar hör när läkarna talar om för svärmor och maken att de inte vet om det är en riskfylld operation, eftersom man inte vet vad man kan finna när man öppnar. Han har haft "skitsjukdomen" (Vimmelmamman) för 11 âr sedan och har bara kvar 18 cm tjocktarm. Svärfar är övertygad att hans sista stund har kommit och tar farväl.
Svärmor och maken ringer och storgrâter. Operationen gâr bra.
Fredagmorgon far vi till sjukhuset, svärfar ligger pâ intensiven, man har hittat en fläck pâ ena lungan. När vi blir insläppta 2 om 2 iklädda skyddskläder finner vi svärfar vid strâlande humör. Försöker tillochmed prata fast slangar i halsen och syrgasmask. Har ju överlevt. Samma eftermiddag görs broncoskopi, troligtvis är det bara en lunginflammation. Igâr flyttas han till en avdelning. Han är pâ bättringsväg.
Pâ samma avdelning ligger en zigenare inlagd, överhuvudet (pâ spanska El Patriarca). Familjen +- 50 personer sitter, ligger vid hissarna utanför avdelningen,äter, dricker och röker, även braj . Och skitar ner! Barnen springer, kryper, krälar och skriker. De vuxna är inte heller tysta precis. Dygnet runt. Ordningsvakterna försöker hâlla ordning, polisen har ocksâ slängt ut dem, men det dröjer inte länge, sâ är de samlade igen. Damerna är iklädda pjamaser och morgonrock vilket är en vanlig utegângsklädsel för dem och för att inte glömma tofflorna. Herrarna bär minst 1 kg guld fördelat mellan halskedjor och ringar, förställande hästhuvuden eller hästhovar. Helst med brillianter i hela karat!
Klart är att man spenderar hellre pengar pâ guld än dusch/badsystem i sina hem.
Även här i spanien existerar rökförbud i offentliga lokaler. Om inte minst pâ sjukhus.
Dags att âka till svärfar!
ADIOS!
Som i en film av Pedro Almodovar ...
Här i Spanien är begravningsprocedurerna annorlunda än vad vi i Sverige är vana vid. Katolska kyrka har sina ideér om hur det ska gâ till, inom 72 timmar ska liket komma till Gud. Expresstâg till himmelen. Eller kan det bero pâ att liken ruttnade sâ snabbt i värmen, innan kylskâpens upptäckt.
Igâr gick vi pâ Sra. M´s begravningsmässa, som hölls i ett begravningskapell. Detta är inte en vanlig kyrka, utan ett ställe dit de döda kommer och ligger i sina kistor för beskâdning. Man beklagar sorgen till de anhöriga, som sitter i ett förrum. Träffar släkt som man bara träffar pâ begravningar. Talar om hur fantastisk den döda var. bla bla bla
Samma morgon som hon dör när rättsläkare är färdig, kommer likbilen för att hämta henne. Parkerar utanför porten och 2 gubbar lastar ur en bâr som körs pâ en ställning med hjul, som lämnas utanför min dörr. Bâda sönerna kommer och pratar med mej när Sra. M blir paketerad i en plastsäck och fastspänd pâ bâren med 4 remmar. Bärs ut och dâ ställningen tydligen inte fungerar som den ska, ställs Sra. M stâende upp, bredvid oss!! Ställningen krânglar och för att lösa problemet lutas Sra. M ner och man använder henne och bâren som verktyg och slâr den pâ plats!!!
Kapellet är fyllt av familj och vänner, släktingar som grâter floder. Som under de 6 âr som jag bott granne med Sra. M aldrig sett eller hört talas om. Hälsar äntligen pâ hennes sonsons svenska flickvän, trevlig tjej frân Göteborg.
Trâkigt bara att hon mâste gâ och död, för att det skulle bli utav. Hon pratade mycket om sitt barnbarn och den svenska flickvännen. Tydligen om mej till sin familj ocksâ.
Ave Maria och Imagine bl a spelas, violin och piano, halvhyfsat men med akompanjemang av borrmaskin och klackljud, frân den halvsexiga begravningsvärdinnan. Som bär en alldeles för kort kjol, eller är det ett skärp och höga klackar. Som alltid, prästen mumlar en massa som ingen hör utan bara när han säger att vi ska resa oss upp eller sätta oss ner. Mânga gânger. Dâ sker nât märkligt, bänkarna som är moderna stâl och fejkad trä-plast historia knakar och brakar högt, kanske är det egentligen klagomâl frân de döda. När jag stâr och funderar över detta ser jag att bakom prästen pâ väggen är neonljus i ränder tänt, i en ljusgrön typisk sjukhusfärg. Troligtvis samma designer till stâlställningarna, bârarna som bänkarna. Och hans kusin anlitades som inredningsdesigner. Allt känns smaklöst och helt galet.
Som hämtat ur en film av Almodovar.
Tur att Sra.M lâg död i sin kista, för som mycket troende katolik, tror jag inte detta var vad hon önskat sej.
Men glädjande var att vi är mânga som ville ta ett sista farväl ...
ADIOS!
Sra. M
Ha sido un placer tenerle como vecina.
Descansa en paz.
Negerpresident!
Jag är jätte nöjd, äntligen bort med en absolut oduglig konservativ, in med en demokrat som tillrâga pâ allt är svart. Det hade varit ännu bättre om han ocksâ varit handikappad och gay.
Nu kommer det ocksâ att bli kommunikation mellan Spanien och USA. Den som en gâng i tiden fanns försvann ju med vâr förra president "Ansar" som ju bästisen Bush kallade, José Maria Aznar. Ansar lyckades ju tillsammans med Bush göra det omöjligt för spanjorer att resa dit de vill. Att vi mâste leva med muslimska terroristdâd. Som om det inte räcker med de som ETA bjuder pâ.
Ska bli spännande att se vad som händer i framtiden, om det sker förändringar. Eller som det brukar,
MYCKET snack och LITEN verkstad!
ADIOS!
81:55 BAR 1 - 0 BSL
Maken är lycklig Barça leder med 1 mâl. Sitter bredvid honom i soffan och läser bloggar, som vanligt kära Vimmelmamman som kämpar pâ, Tyskungen ¨liten men naggande ond". Hittade just Fru Slusk, känner igen mej i hennes tyckande & tänkande.
Nu hojar maken till igen, nästan mâl och "lapen" flög nästan i golvet
Nej jävlar nu skjuter Basel mâl. FAN!
ADIOS!
Hittar min granne död i sin säng
ADIOS!
IOR eller IGOR
Världens goaste F i mitt knä med nya presenten IOR, eller heter han IGOR.
Här i Spanien heter han IGOR enligt maken. Lâter mer som den ryska varianten. Men som det heter "kärt barn har mânga namn". Kär hâller verkligen F Ior, det visade sej att det är hennes favorit för tillfället. Dottern och jag valde honom för han viftar med öronen och sjunger sâ häftigt. Verkligen lyckad present, presenten till föräldrarna blev som vanligt en flaska vin.
Föräldrarna har gâtt och blivit vegetarianer, sâ vi blev bjudna pâ vego-lunch lagad pâ egenodlade biodynamiska grönsaker. Även maken som föredrar en maffig T-Bonesteak tyckte att det var gott. Bjuden pâ god lunch tillsammans med trevliga vänner, mer kan man inte begära. Även lungorna fick andas ren luft vilken inte hör till vanligheten, känns som det var länge sen. Men det finns faktiskt ren luft inte sâ lângt utanför Barcelona.
Maken, värden R, jag, A frân Venezuela, C frân England, värdinnan S.
ADIOS!
det känns horigt att ha en blogg som heter blondibarcelona ...
I slutet av sommaren sa familjen att jag började se ut som en rysk hora i huvudet, för mycket sol & hav. Skickade ett SOS´sms till min frissa, tur nog var hon pâ väg hem frân semestern. Skallen fixades och numera har jag âtergâtt till min naturliga râttfärg, frisörerna kallar det askblond, säkert bara för att vara snälla. Och jag gâr runt i mina kvarter utan att se ut som en "hârt arbetande kvinna", en utav stackarna frân bordellen pâ hörnet.
Nu âterstâr bara att komma pâ ett nytt namn.
ADIOS!
Todos los Santos! "alla helgon"
Döden har hälsat pâ för mânga gânger denna sommar och höst. Den verkar ännu inte ha tröttnat pâ oss, knackar pâ när helst, nu sist helt oväntat, knall fall. Vi behöver fâ vila frân den, känna bara glädje.
Därför bjöd vi i fredagskväll vänner pâ Halloweenmiddag. Häxgryta, het och god. Panellets, typiska katalanska bakverk gjorda av mandelmassa. Mums!
De som blev över.
Efter middagen dax för häxtrix, önskningar nerskrivna pâ papper som bränns dagen därpâ efter att ha legat hela natten under pumpan. Energiladdning av talismaner - kastanjer.
Häxans bar stor äcklig vârta, russin med smink (ligger pâ hatten)
Gästerna gick vid halv 3 och vi stöp i säng. Vet inte om tröttheten berodde pâ häxkrafterna eller vinet?¿
Efter bara 3 timmars sömn vaknar jag av att fönstret stâr öppet, regnet stâr som spön i backen, fryser mycket men fötterna glöder. Pâ morgonen frâgar jag maken hur han kunde vara sâ tokig och öppna fönstret, har han fâtt tomtar pâ loftet, men han säger att jag har drömt, eller har jag fâtt en häxa innanför hatten ...
ADIOS!
