Grâten gâr inte att stoppa ...

Igâr eftermiddag kommer sonen och ber att fâ tala med mej, säger att han har tagit ett beslut. Han tänker flytta hem till sin far. Han ger argument varför och det enda jag kan göra är att hâlla med. Han har fullständigt rätt. Vi börjar bâda tvâ att grâta omkramade. Det gör sâ ont, känns som om mitt hjärta brustit. Jag kan inte sluta grâta. Har grâtit sen dess, det slutar inte, vaknade inatt och grät, grâtit hela morgonen,  fâr inte stopp pâ den. Maken och dottern försöker att trösta, även sonen, kramar och säger mamma grât inte. 
 
 Det är väl inte helt ovanligt att söner vill flytta till sina pappor, men jag vill inte att min ska.   
Känns som mitt hjärta brustit. Har gjort illa mitt barn, men trott att jag gör det rätta. 

ADIOS! 

Kommentarer
Postat av: Lolo

Nämen nu får det väl vara nog med elände!!!

Hoppas han inte flyttar långt bort,ni kanske kan ha dagliga träffar ändå?!

Annars får du tänka såhär...han har flyttat hemifrån, jo dom gör det så småningom han bara väldigt tidigt ;)

Vännen hoppas du kan sluta gråta snart(ögonen mår väl inte så bra av det)som du vet skickar jag ett gäng MEGATRÖSTkramar o mina tankar är hos dig just nu!

2008-11-23 @ 09:35:56
Postat av: Lilla fru Gris

Grâten upphör inte riktigt, men vill försöka tacka dej mellan târarna för dina visa ord, du ser det sâ sunt, som jag ocksâ borde. Sonen flyttar bara nâgra kvarter. Men bara tanken pâ att inte tjata pâ honom om morgonen för att han inte ska komma försent till skolan. Nästan fâ astmaanfall när han har hällt över sej en flaska Jean Paul Gautier. Stänga dörren till hans rum för att slippa se röra gör att hjärtat nästan brister. mâste vänja mej vid tanken :¨) Kramar tillbaka!

2008-11-23 @ 20:09:55
URL: http://blondibarcelona.blogg,se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0