Total bloggtorka...
Ja, som ni ser har jag total bloggtorka.
Lusten har försvunnit, bara borta.
Har också varit datorlös nästan i en vecka. Den bidde lite sjuk, fick nåt nytt läskigt virus. Hade fräckheten att insjukna på min födelsedag. Vilken present!
Den är faktiskt min både julklapp och födelsedagspresent. Det ända som jag/ vi behövde. Eftersom vi åkte till svedala och firade julen tyckte jag inte att det skulle slängas pengar på nån julklapp.
På Valentindagen fick jag ett litet fint Swarovski armband. Fin make jag har. Jag däremot var ju inte lika fin, jag glömde helt bort. Troligen för att vi firade min födelsedag den dagen, jag var upptagen med att tänka meny, sedan handla och laga maten.
Fest blev det. 12 var vi, från 6 nationer. Mojitos, tequila, mezcal med röd mask. Här slog vi klackarna i taket som ni förstår. Tack och lov har vi snälla grannar, klagar aldrig.
Datorn blev tillslut fixad. Nytt antivirusprogram som förhoppningsvis ska klara alla nya som vill jävlas.
Datorn har använts flitigt sista dagarna men till att leta information, skola till sonen.
Han går ut 10:an i juni och ska börja gymnasiet. Har bestämt sej för att bli kock eller rättare sagt vill bli köksmästare.
Här är det inte som i svedala, skolsystemet är lite annorlunda. Det finns statliga skolor men är inte att rekomendera. Om man inte vill att sonen ska bli Latin King eller annan ligist.
Restaurangskolor finns ett flertal. Endast en statlig, resten privata. Tror nog att den statliga inte är så tokig, men har fått klart för mej att den bästa är en privat som själva restaurangföreningen driver. Hör till den dyrare, 710€ i inskrivningsavgift sedan 431€ i månaden, 10 månader per år i 3 år.
13 640€ senare skall sonen börja högskolestudier som då kostar ungefär lika mycket.
Om han är duktig ger restaurangföreningen stipendium och skickas till Schweiz, vilket är hans dröm. Efter studierna har de garanterat jobb på bra restauranger men höga löner. Inte tal om att stå och steka ägg på en slafsig sylta.
Det är ju inte precis vår dröm att betala alla dessa pengar men vad gör man inte för sina barn.
Vi har även åkt med honom till polisen där de bett honom tita på foton. Signalementet som han gav på de som rånade honom överenstämmer på 2 yttligare rån. Men nej han kände inte igen någon. Men vi däremot kände igen en pojke, som vi inte hade en aning om att han haft trubbel med lagen. Snacka om otrevlig överraskning.
Otrevlig överaskning fick dottern härom dagen också. Hon har under en tid gått och kollat in en grabb som bor i våra kvarter. Hittar honom som en utav en väninnas vänner på facebook. de börjar snacka, har många gemensamma intressen. Snackar flera dagar och tillslut frågar han var i vårat hus hon bor. När hon förklarar säger han att jaha dina föräldrar har stämt mina. Vilket är riktigt, vi har vunnit i två rättegångar och nu ska de betala till oss. Det gäller fuktskador som uppstått/ uppstår, vi bor vägg i vägg med deras tomt. Snacka otur! av alla grabbar i världen så måste det vara han.
Men ungdomarna är kloka, menar att DEM har inget med detta att göra, har setts och är vänner.
Nä nu måste jag vara lika klok och gå och handla mat.
ADIOS!
Lusten har försvunnit, bara borta.
Har också varit datorlös nästan i en vecka. Den bidde lite sjuk, fick nåt nytt läskigt virus. Hade fräckheten att insjukna på min födelsedag. Vilken present!
Den är faktiskt min både julklapp och födelsedagspresent. Det ända som jag/ vi behövde. Eftersom vi åkte till svedala och firade julen tyckte jag inte att det skulle slängas pengar på nån julklapp.
På Valentindagen fick jag ett litet fint Swarovski armband. Fin make jag har. Jag däremot var ju inte lika fin, jag glömde helt bort. Troligen för att vi firade min födelsedag den dagen, jag var upptagen med att tänka meny, sedan handla och laga maten.
Fest blev det. 12 var vi, från 6 nationer. Mojitos, tequila, mezcal med röd mask. Här slog vi klackarna i taket som ni förstår. Tack och lov har vi snälla grannar, klagar aldrig.
Datorn blev tillslut fixad. Nytt antivirusprogram som förhoppningsvis ska klara alla nya som vill jävlas.
Datorn har använts flitigt sista dagarna men till att leta information, skola till sonen.
Han går ut 10:an i juni och ska börja gymnasiet. Har bestämt sej för att bli kock eller rättare sagt vill bli köksmästare.
Här är det inte som i svedala, skolsystemet är lite annorlunda. Det finns statliga skolor men är inte att rekomendera. Om man inte vill att sonen ska bli Latin King eller annan ligist.
Restaurangskolor finns ett flertal. Endast en statlig, resten privata. Tror nog att den statliga inte är så tokig, men har fått klart för mej att den bästa är en privat som själva restaurangföreningen driver. Hör till den dyrare, 710€ i inskrivningsavgift sedan 431€ i månaden, 10 månader per år i 3 år.
13 640€ senare skall sonen börja högskolestudier som då kostar ungefär lika mycket.
Om han är duktig ger restaurangföreningen stipendium och skickas till Schweiz, vilket är hans dröm. Efter studierna har de garanterat jobb på bra restauranger men höga löner. Inte tal om att stå och steka ägg på en slafsig sylta.
Det är ju inte precis vår dröm att betala alla dessa pengar men vad gör man inte för sina barn.
Vi har även åkt med honom till polisen där de bett honom tita på foton. Signalementet som han gav på de som rånade honom överenstämmer på 2 yttligare rån. Men nej han kände inte igen någon. Men vi däremot kände igen en pojke, som vi inte hade en aning om att han haft trubbel med lagen. Snacka om otrevlig överraskning.
Otrevlig överaskning fick dottern härom dagen också. Hon har under en tid gått och kollat in en grabb som bor i våra kvarter. Hittar honom som en utav en väninnas vänner på facebook. de börjar snacka, har många gemensamma intressen. Snackar flera dagar och tillslut frågar han var i vårat hus hon bor. När hon förklarar säger han att jaha dina föräldrar har stämt mina. Vilket är riktigt, vi har vunnit i två rättegångar och nu ska de betala till oss. Det gäller fuktskador som uppstått/ uppstår, vi bor vägg i vägg med deras tomt. Snacka otur! av alla grabbar i världen så måste det vara han.
Men ungdomarna är kloka, menar att DEM har inget med detta att göra, har setts och är vänner.
Nä nu måste jag vara lika klok och gå och handla mat.
ADIOS!
Fula kriminella....
Vi har varit och polisanmält att sonen blev rånad.
Rånarna är troligen mellan 18&20 år.
En kriminalare som vi har träffat vid ett tidigare tillfälle, när han blev rånad för 2 år sedan, låter sonen titta på bilder av kriminella. Dem är alla myndiga, en del kan tas för 16 som andra för 25. Ser att mycket beror på skäggväxten.
Sonen känner inte igen nån. Det blir att åka till åklagarna och se på foton av minderåriga.
För mej ser alla livsfarliga ut.
Igår och idag är sonen hemma från skolan, förkyld men jag tror även att han är chockad.
Jag är skit förbannad. Varför kan man inte få gå ifred? Varför tror sej en del ha rätten att ta ifrån andra. Varför ska inte de arbeta, nä det är lättare att råna en grabb på sin mobil och Ipod. Minsta möjliga ansträngning. Fy fan!!!!
Just nu känns det bara som att jag måste skydda min son.
ADIOS!
Psykbryt nr 2
Psykbryt nr 1 fick jag i förrgår.
Idag vaknade jag med nr 2.
Gårdagkvällen lugn, maken och jag sitter och glor på tv. Inrusande kommer sonen med sin far (mitt ex) upprörda,
Sonen har gått hem ensam från sin flickvän. Hans far brukar gå och hämta honom sedan han blev nedslagen för nån vecka sen på väg hem. Igår kl.20.45 går han ensam. Fadern sitter och äter middag med dottern och extra dottern.
Sonen blir RÅNAD !
Bara 200 meter hemifrån. Några kommer bakifrån och tar honom runt kroppen och sliter in honom i en gränd. Rycker av honom hans Ipod och gräver i hans fickor. Frågar om hans mobil har kontantkort eller räkning. De säger att eftersom det är kontantkort kan han få tillbaka det. Men mobilen tar dem. Säger att om han följer efter dem ska de döda honom.
Det värsta är ju inte förlusten av mobil och Ipod utan skräcken. Att han alltid går med rädsla. Och vi som föräldrar också,
vad kan hända sonen/dottern.
Ska ringa till polisen och söka en som tog tand om förra gången han blev rånad ( 16/2/2007).
Är så arg så att blodet kokar.
Och inte minst frustrerad!
ADIOS!
Idag vaknade jag med nr 2.
Gårdagkvällen lugn, maken och jag sitter och glor på tv. Inrusande kommer sonen med sin far (mitt ex) upprörda,
Sonen har gått hem ensam från sin flickvän. Hans far brukar gå och hämta honom sedan han blev nedslagen för nån vecka sen på väg hem. Igår kl.20.45 går han ensam. Fadern sitter och äter middag med dottern och extra dottern.
Sonen blir RÅNAD !
Bara 200 meter hemifrån. Några kommer bakifrån och tar honom runt kroppen och sliter in honom i en gränd. Rycker av honom hans Ipod och gräver i hans fickor. Frågar om hans mobil har kontantkort eller räkning. De säger att eftersom det är kontantkort kan han få tillbaka det. Men mobilen tar dem. Säger att om han följer efter dem ska de döda honom.
Det värsta är ju inte förlusten av mobil och Ipod utan skräcken. Att han alltid går med rädsla. Och vi som föräldrar också,
vad kan hända sonen/dottern.
Ska ringa till polisen och söka en som tog tand om förra gången han blev rånad ( 16/2/2007).
Är så arg så att blodet kokar.
Och inte minst frustrerad!
ADIOS!
Ugnsstekt lammhuvud och blåtthår...
Under lördagkvällens födelsedagsfirande av vänninan S fråga hon om jag ville ha mera vin. Svarade att jag skulle nog ta det lite lugnt ändå. Anledningen, lunch med svärföräldrarna och inte vilken som helst...
Hemma hos S hade vi jätte trevligt, hon bjöd på god gryta från Sri Lanka. Det blev mycket snackande och på svenska, har blivit presenterad för hennes svenska väninnor, verkligen trevliga. Endast 1 spansk väninna M var med så vi pratade mest spanska av hänsyn till henne.
Foto taget av spanska M
Fyra svenskor (4 suecas en una cama! ;) Estamos sentadas en una cama).
Tack S för en trevlig kväll och mycket god middag!
Lunchen på söndagen var minst sagt intressant..... ugnsstekta fårhuvuden...
Jag har inte ord för att beskriva, endast att jag gjorde ett försök. När jag såg dem rackarna i ugnen tyckte jag tilloch med att de såg riktigt aptitliga ut. Men när jag fick ett på tallriken blev jag stum, imponerade liksom. Försökte med några tuggor på de mest stekta ställena... Inte min grej alls.
Dottern och sonen satt och sa att man måste prova, precis som jag alltid säger till dem. Sonen tog mod till sej och provade en tugga, dottern nekade. Sonen ska bli kock så det kan ju vara bra att ha provat så mycket olika mat som möjligt. Om man nu kan kalla dessa skallar mat. Lite kött vid käcken och en lite hjärna.
Till och med tänderna sitter kvar, makens hade karies. Blä...
Hjärnan.
När Svärmor åt 1 öga! då nästan smällde vi av.
Igår kommer dottern hem efter skolan och talar om att skriva ut, kopiera och binda in hennes slutuppsats hade kostat 84,50 € !!
Dottern hade likaväl kunnat printa och kopiera den i 3 exemplar här hemma men skyller på att hon inte har färg i skrivaren och att den inte funkar bra...Vi har ytterligare 1 .
Hon har bara vetat om att den ska skrivas ut under så där 6 månader. Därför betalar jag bara de 12 € som det kostade att binda in. Resten får hon stå för, om man är lat så kostar det.
Men att köpa färg till håret går alldeles utmärkt.... Blått.
Hon och min extra dotter I som numera bor och studerar i Frankrike har kommit på den strålande idén.
Det är kul att ha I här, hon har sportlov, men det har tyvärr inte vi. Hennes familj bor uppe i Pyreneerna, tar 3 timmar med bil. Där finns inga skolor så de måste söka sej till städer för att studera. Det var så flickorna fann varandra. Lika blyga och med samma intressen. till och med fyller på samma dag.
Idag har de tagit tåget till Girona tillsammans med dottern skola, ska till nåt museum. De gick i samma klass men dottern fick repetera första året. Lärarna var alla förtjusta i I så hon får åka med.
Idag är det inget kul väder så jag ska ägna förmiddagen till att få färdig min akvarellmålning.
ADIOS!
Barbie 50 år!
Idag grattar jag Barbie som fyller 50 i år.
Är fan sedan födelsen av denna docka. Har alltid varit henne trogen, aldrig tänkt tanken på att överge henne, inte ens för en liten stund. Sindy´s och Bratz kan slänga sej i väggen, når inte upp till klacken på min älskade docka.
Hon har genom åren varit lika snygg och fräsch, nu som för 50 år sedan, har åldrats med värdighet och hjälp av bisturi. Är alltid rätt klädd, följer modetendenser men med egen stil. En tjej med mycket klass.
Under 80-talet som lätt hysterisk 30åring föll hon i aerobic- och solariefällan som många andra. Som 50åring har hon till och med blivit mormor.
Med en barbietokig mor har inte dottern kommit undan, tillsammans har vi ca 50 dockor.
Min första var en Midge, present av min storasyster. Hon valde henne bara för att vi är födda samma år, 1962.
Litet smakprov på de äldsta, från 60- 70-talet. Från 80-talet den solade i träningskläder med benvärmare.
Min favorit under alla år har varit en negress (1966), med åren har håret blivit vinrött.
I julklapp av mina barn fick jag en vacker spanjorska.
Alla dockor sparas med ömhet & kärlek till mina förhoppningsvis kommande barnbarn,med lite tur om sådär 10 år.
ADIOS!
Är fan sedan födelsen av denna docka. Har alltid varit henne trogen, aldrig tänkt tanken på att överge henne, inte ens för en liten stund. Sindy´s och Bratz kan slänga sej i väggen, når inte upp till klacken på min älskade docka.
Hon har genom åren varit lika snygg och fräsch, nu som för 50 år sedan, har åldrats med värdighet och hjälp av bisturi. Är alltid rätt klädd, följer modetendenser men med egen stil. En tjej med mycket klass.
Under 80-talet som lätt hysterisk 30åring föll hon i aerobic- och solariefällan som många andra. Som 50åring har hon till och med blivit mormor.
Med en barbietokig mor har inte dottern kommit undan, tillsammans har vi ca 50 dockor.
Min första var en Midge, present av min storasyster. Hon valde henne bara för att vi är födda samma år, 1962.
Litet smakprov på de äldsta, från 60- 70-talet. Från 80-talet den solade i träningskläder med benvärmare.
Min favorit under alla år har varit en negress (1966), med åren har håret blivit vinrött.
I julklapp av mina barn fick jag en vacker spanjorska.
Alla dockor sparas med ömhet & kärlek till mina förhoppningsvis kommande barnbarn,med lite tur om sådär 10 år.
ADIOS!
Ingen vill ta sitt ansvar...
Mitt tålamod tryter, ska man bli galen eller?
Vi har haft stormar i en vecka och det har medfört problem. Min digital + försvann och även min Internet är skadad. Eftersom jag inte är så kunnig på dessa tekniska saker kan jag inte göra mer än ringa och felanmäla.
Digital+ svarade inte, för många som ringde samtidigt troligen. När de svarar säger de att vi ska vänta och se om de ordnar sej av sej själv när stormen är över. Ringer tillbaka när det inte fixar sej, de lovar att komma. I kontraktet som man tecknar lovar de servis inom 72 timmar. Väntan blev betydligt längre 192 timmar dvs 8 dagar.
Internet har inte heller funkat som den ska. Kommer och går, och alltid går den när jag behöver den. Har även ringt till telefonbolaget som står för den tjänsten. Absolut omöjliga att komma i kontakt med. När telefonsvararen inte kan tyda vad jag säger så lägger de på. Jag har en brytning och det får man inte ha. Ber maken som är född här och inte bryter. När han har kommit igenom telesvararens olika frågor räcker han över till mej. Ska få prata med en person, men nu är det jag som inte fattar vad de säger.
Telebolaget har lagt kundtjänst som svarar på telefon i sydamerica, troligen i en byhåla i Peru, Chile, Ecuador eller Bolivia. Kan höra att det inte handlar om Mexico, Venezuela, Uruguay eller Argentina. Dem måste svara kunden enligt mallar, är som om att prata med en robot. Och eftersom samtalen spelas in vågar dem inte svara utanför ramarna. Troligen vet dem inte ens vad de svarar på, vad det handlar om. Helt hopplöst, att tro att du ska bli hjälpt är att vara optimistisk. Vi vet inte vad det är som sker med vår tjänst som vi tecknat, vet bara att vi inte får de 20 mb.
Nåt tips, vad göra?
Vad vi har gjort är att ta ner routern till en höjd lättare att nå. Nu kan vi ta en trappstege för att dra ut sladden, förut fick maken ta en stege som når upp till 3,85 m . Vi har högt till tak.
Mellan telefonsamtalen har jag roat mej med att måla lite.
Idag ska jag gå och måla huvudet lite, dvs göra slingor. Sen blir det lunch med väninnan-frissan V, sushi som vanligt.
Vi går alltid till japanskt snurrband, äter alltid för mycket, rullar ut lätt illamående efteråt. Men gott är det.
ADIOS!
Vi har haft stormar i en vecka och det har medfört problem. Min digital + försvann och även min Internet är skadad. Eftersom jag inte är så kunnig på dessa tekniska saker kan jag inte göra mer än ringa och felanmäla.
Digital+ svarade inte, för många som ringde samtidigt troligen. När de svarar säger de att vi ska vänta och se om de ordnar sej av sej själv när stormen är över. Ringer tillbaka när det inte fixar sej, de lovar att komma. I kontraktet som man tecknar lovar de servis inom 72 timmar. Väntan blev betydligt längre 192 timmar dvs 8 dagar.
Internet har inte heller funkat som den ska. Kommer och går, och alltid går den när jag behöver den. Har även ringt till telefonbolaget som står för den tjänsten. Absolut omöjliga att komma i kontakt med. När telefonsvararen inte kan tyda vad jag säger så lägger de på. Jag har en brytning och det får man inte ha. Ber maken som är född här och inte bryter. När han har kommit igenom telesvararens olika frågor räcker han över till mej. Ska få prata med en person, men nu är det jag som inte fattar vad de säger.
Telebolaget har lagt kundtjänst som svarar på telefon i sydamerica, troligen i en byhåla i Peru, Chile, Ecuador eller Bolivia. Kan höra att det inte handlar om Mexico, Venezuela, Uruguay eller Argentina. Dem måste svara kunden enligt mallar, är som om att prata med en robot. Och eftersom samtalen spelas in vågar dem inte svara utanför ramarna. Troligen vet dem inte ens vad de svarar på, vad det handlar om. Helt hopplöst, att tro att du ska bli hjälpt är att vara optimistisk. Vi vet inte vad det är som sker med vår tjänst som vi tecknat, vet bara att vi inte får de 20 mb.
Nåt tips, vad göra?
Vad vi har gjort är att ta ner routern till en höjd lättare att nå. Nu kan vi ta en trappstege för att dra ut sladden, förut fick maken ta en stege som når upp till 3,85 m . Vi har högt till tak.
Mellan telefonsamtalen har jag roat mej med att måla lite.
Idag ska jag gå och måla huvudet lite, dvs göra slingor. Sen blir det lunch med väninnan-frissan V, sushi som vanligt.
Vi går alltid till japanskt snurrband, äter alltid för mycket, rullar ut lätt illamående efteråt. Men gott är det.
ADIOS!
