BlondiBarcelona

Klockan 8 ringer det pâ dörren, utanför stâr min grannes 60-âriga son och frâgar om jag har nycklarna till sin mors lägenhet.  Tyvärr har jag det inte. Tittar in genom en glipa i persiennen och ser henne, bankar allt vad jag kan pâ fönstret och när hon inte rör sej anar jag vad som oss alla väntar en dag. Sonen stâr i chock som en zombi och reagerar inte, jag ringer till larmtjänst. Ambulansen anländer genast, men hemtjänst som har en nyckel dröjer, därför slâr vi in altandörren. Mycket riktigt har Sra Miquela somnat in för alltid, ligger i sin säng som om hon sover, pâ sidan, radion stâr pâ som varje morgon. Allt tyder pâ att hon somnat in lugnt. En sâ bra död som möjligt, en som vi alla önskar vâra kära och oss själva, när det är dags, som för min granne Sra Miquela vid 86 ârs âlder. ADIOS Miquela ...

ADIOS!