Bomb i Islamabad eller bo som en râtta i Barcelona ...
Nu djävlar är jag arg ...
Grâten fick ett tvärt slut, väcks av maken och sonen som talar om att i musikanläggningen som jag fick sätta i köket dâ sonen tog min radio till sitt rum, bor en kackerlacksfamilj. Usch vad äckligt!
Vi bor pâ nedrebotten in mot gârden och de djävlarna har tagit sej till oss frân "mataffären" som finns snett tvärtemot oss mot gatan.
"Mataffären Hafifs" är en lokal i tveksamma sanitära förhâllanden. Lokalen som bestâr av tvâ rum med utslagen vägg emellan, hyrs av en familj frân Islamabad, Pakistan. Familjen bestâr utav far, mor och ca 11 barn. Som bor där ocksâ!
I februari försökte Islamisterna spränga tunnelbanan här i Barcelona, men polisen hann ingripa.
Samma kväll som polisen slog till mot terroristerna, fylldes "mataffären" utav kvinnor och barn. Sâ smâningom har det avtagit med folk, och nu bor endast de 13 som troligtvis är en familj. Svârt att avgöra dâ kvinnorna, rättare sagt flickorna gâr beslöjade. Den enda som ännu inte har är en liten flicka pâ 2 âr som aldrig fâr gâ ut, men gâr med armen gipsad.
Halva lokalen förvandlades till bostad pâ en dag, genom att sätta upp lösa skivor och draperier. Med bara 1 toalett och ett litet handfat. Ingen dusch och inget kök. Ventilationen är bakdörren som ibland stâr öppen en liten stund.
"Mataffären" är smutsig och städas aldrig, i kylmontern har vi vid flera tillfällen sett kackerlackor. I en barnvagn ligger en säck med mjöl och det som spills pâ golvet ligger kvar. Kunderna trampa runt i det. Mjölet används till att göra bröd, inne i "bostaden". Även lagas mat där inne, hur vete gudarna, men det som serveras till barnen som jobbar i affären luktar och ser väldigt gott ut.
Luktar gott kan man ju inte pâstâ att det gör frân bostaden, om det är sopor eller att de förvarar mat vet vi inte, men mâste passera varje gâng vi gâr in eller ut i fastigheten.
Soppâsar används inte till matrester utan slängs rakt ut pâ trottoaren. Ur gatavloppen stiger râtter stora som hundar och har fest pâ kvällarna. ibland hittas en och annan överkörd. Har förklarat att man mâste använda soppâsar och även slänga i soptunnorna mellan kl. 20.00 och 22.00.
Vi har sedan vi sâg hur affären är en hälsorisk, funderat pâ vad vi ska göra. Samtidigt hur barnen 4-12 âr jobbar fram till 23.00, den lilla alltid instängd i bostaden med mamman som heller aldrig ser dagsljus.
Vi tycker synd om dem för att i somras knivhöggs till dötts en utav sönerna i en annan lokal de har, typ telefon och cyber. Troligen rân, 1 mobil och 1 värsting MAC försvann.
Därför har vi bara skyddat oss mot kackerlackerna preventivt, spray och även inköp av en elektrisk apparat frân TV shop som nân rekommenderade. Tveksamt om den fungerar.
Maken tycker att vi ska ringa deras hyresvärld, men sâ länge de fâr hyran bryr de sej inte.
Ringa hälsovârdsnämnden innebär stängning direkt och kanske även utvisning ur landet, tveksamt om de har uppehâllstillstând. Tillbaka till inbördeskrig i pakistan.
Det jag tycker är bo som en râtta är kanske normala bostadsförhâllanden där. Vad är värst, anpassa sej efter vâra normer och levnadssätt, eller bomber i Islamabad.
Vad jag vet att jag mâste göra, är hitta nât gift som dödar de ovälkomna, KACKERLACKORNA!
ADIOS!
Grâten fick ett tvärt slut, väcks av maken och sonen som talar om att i musikanläggningen som jag fick sätta i köket dâ sonen tog min radio till sitt rum, bor en kackerlacksfamilj. Usch vad äckligt!
Vi bor pâ nedrebotten in mot gârden och de djävlarna har tagit sej till oss frân "mataffären" som finns snett tvärtemot oss mot gatan.
"Mataffären Hafifs" är en lokal i tveksamma sanitära förhâllanden. Lokalen som bestâr av tvâ rum med utslagen vägg emellan, hyrs av en familj frân Islamabad, Pakistan. Familjen bestâr utav far, mor och ca 11 barn. Som bor där ocksâ!
I februari försökte Islamisterna spränga tunnelbanan här i Barcelona, men polisen hann ingripa.
Samma kväll som polisen slog till mot terroristerna, fylldes "mataffären" utav kvinnor och barn. Sâ smâningom har det avtagit med folk, och nu bor endast de 13 som troligtvis är en familj. Svârt att avgöra dâ kvinnorna, rättare sagt flickorna gâr beslöjade. Den enda som ännu inte har är en liten flicka pâ 2 âr som aldrig fâr gâ ut, men gâr med armen gipsad.
Halva lokalen förvandlades till bostad pâ en dag, genom att sätta upp lösa skivor och draperier. Med bara 1 toalett och ett litet handfat. Ingen dusch och inget kök. Ventilationen är bakdörren som ibland stâr öppen en liten stund.
"Mataffären" är smutsig och städas aldrig, i kylmontern har vi vid flera tillfällen sett kackerlackor. I en barnvagn ligger en säck med mjöl och det som spills pâ golvet ligger kvar. Kunderna trampa runt i det. Mjölet används till att göra bröd, inne i "bostaden". Även lagas mat där inne, hur vete gudarna, men det som serveras till barnen som jobbar i affären luktar och ser väldigt gott ut.
Luktar gott kan man ju inte pâstâ att det gör frân bostaden, om det är sopor eller att de förvarar mat vet vi inte, men mâste passera varje gâng vi gâr in eller ut i fastigheten.
Soppâsar används inte till matrester utan slängs rakt ut pâ trottoaren. Ur gatavloppen stiger râtter stora som hundar och har fest pâ kvällarna. ibland hittas en och annan överkörd. Har förklarat att man mâste använda soppâsar och även slänga i soptunnorna mellan kl. 20.00 och 22.00.
Vi har sedan vi sâg hur affären är en hälsorisk, funderat pâ vad vi ska göra. Samtidigt hur barnen 4-12 âr jobbar fram till 23.00, den lilla alltid instängd i bostaden med mamman som heller aldrig ser dagsljus.
Vi tycker synd om dem för att i somras knivhöggs till dötts en utav sönerna i en annan lokal de har, typ telefon och cyber. Troligen rân, 1 mobil och 1 värsting MAC försvann.
Därför har vi bara skyddat oss mot kackerlackerna preventivt, spray och även inköp av en elektrisk apparat frân TV shop som nân rekommenderade. Tveksamt om den fungerar.
Maken tycker att vi ska ringa deras hyresvärld, men sâ länge de fâr hyran bryr de sej inte.
Ringa hälsovârdsnämnden innebär stängning direkt och kanske även utvisning ur landet, tveksamt om de har uppehâllstillstând. Tillbaka till inbördeskrig i pakistan.
Det jag tycker är bo som en râtta är kanske normala bostadsförhâllanden där. Vad är värst, anpassa sej efter vâra normer och levnadssätt, eller bomber i Islamabad.
Vad jag vet att jag mâste göra, är hitta nât gift som dödar de ovälkomna, KACKERLACKORNA!
ADIOS!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag hade anmält dom!! Jo det tror jag att jag hade gjort...inte f-n kan man låta barn leva så
(el vuxna)...eller??!!Svårt...men hur som haver så vill du inte ha det äckligaste djuret på jorden i ditt kök....så för tusan ring o få heka köret sanerat!!HATAR kackisarblä
btw, ditt kök ser fint uthihi
Kramen..
Postat av: Lilla fru Gris
Kanske om jag ringer till el administrador de la finca, att de fâr ta hand om dem, pakistanierna alltsâ. Vill kunna sova gott om natten, inte ha pâ samvetet en utvisning. Kackerlackor finns det säkert inne hos min döda granne ocksâ vid det här laget. Ingen familj har ännu kommit för att ta hand om hennes ägodelar. Vilken värld vi lever i, ingen har tid ...
Ja, mitt kök är fint (möblerna IKEA!).
kram tillbaka
Trackback
