Vilken gullig liten plutt...
Vi åt lunch i söndags tillsammans med goda vänner som har en son på snart 6 månader. Gud så gullig han är!
Glad och trygg. Tillät oss alla hålla honom hela tiden. Vi blev förälskade i honom. Mest dottern som säger att hon inte gillar barn. Alla barn är galna i henne ska tillägas. Även denne lille plutt facinerades av henne. Han gick med på att sova siesta med henne i våran säng. Tog sej även en liten tupplur när vi åt på restaurangen i allt oljud. Här i Spanien pratar vi ju inte direkt lågmält.
Dottern gick även och träffade plutten imåndags efter skolan på mammans frisersalong. Hon fick sitt hår klippt och är så söt nu. Hon ska gå dit efter skolan och hjälpa min väninna för att se om frisöryrket kan vara nåt. Alltid bra att tjäna en extra slant.
Dottern verkar gladare, som om medicinen gör verkan. Men enligt henne är det bara attityden, hon själv känner sej sämre. ???
Hon träffar en psykolog varje vecka som gör nån slags test och på måndag ska hon träffa psykologen som har skrivit ut medicinen.
Det känns åtminnstonde bra för oss andra.
Mina godingar med lille godingen.
Jag med godingen.
Maken med godingen.
Sonen fick sina svimningsanfall igår morse och fick stanna hemma från skolan. Jag hör honom skrika på mej från badrummet och hittar honom på golvet med en bula i pannan. Troligen har han slagit sej i handfatet eller golvet, men han är vid medvetande. Efter en stunds vila försöker han gå in i duschen, jag hör ett brak och rusar in, han ligger på golvet medvetslös och får lite kramper men lyckas få liv i honom ganska snabbt. Maken är på telefonen och hör allt, blir givetvis nervös. Vill komma hem men eftersom jag har situationen under kontroll är det inget att göra. Får upp sonen och lägger honom i min säng. Han klagar på spränghuvudvärk, får en tablett och somnar som en stock.
Idag mår han som vanligt och har gått till skolan.
Ska nu ringa till exet och fråga när vi ska betala inskrivningsavgiften till sonens nya skola.
ADIOS!
